Global hållbarhet börjar lokalt

Föredrag: Havets hållbarhet
Föredragshållare: Martin Hassellöv, professor, Institutionen för marina vetenskaper, Göteborg universitet (GU)
Plats: Smögens havsbad

Martin Hassellöv är en forskare med internationellt renommé, men han kommer från Smögen, och han börjar och slutar sitt föredrag med ett lokalt perspektiv.
Före plastens och engångsartiklarnas tid var de starka havsströmmarna från Atlanten och Nordsjön en tillgång. De förde med sig vrakved till den steniga Bohuskusten, där sådant annars var en bristvara.

Martin själv var med sina mor- och farföräldrar ute och ”vraga”, som det heter på äkta smögendialekt. Men med hans generation kom tjärfläckarna på vrakveden och mer och mer skräp allt eftersom tiden gick. Mängden miljöfarligt avfall ökade, och på Smögen byggdes en pråm – ”General Smuts” – som tog hand om allt och dumpade det ute på Hållöfjorden, utanför ön.

Inte bättre förr
Det är alltså inte säkert att det var bättre förr. Till långt in på 1900-talet levde många uppenbarligen i tron att det som försvann under havsytan, försvann för gott. Men med plastens och välfärdens utbredning upphörde den sortens oskuld.

En annan professor från Smögen, Arne Holmström, verksam vid Chalmers tekniska högskola, kunde redan 1975 påvisa hur UV-strålarnas påverkan på plasten fick den att sjunka till botten. I dag känner vi till hur stora arealer havsbottnar är täcka av plast, och av de 12 miljoner ton som hamnar i havet varje år sjunker 94 procent allt djupare. Ända ned till Marianergraven i Stilla havet, världens djupaste plats.

Livsfarligt och fult
Här börjar Martin Hassellöv visa de kända bilderna från Midwayöarna i Stilla havet. Fåglar som vrider sig i smärtor och som avlider för att de dämpat sin hunger med plast i stället för föda, visar de sig när man sprättar upp dem.

– Plast i havet dödar, säger Martin Hassellöv med allvaret hos en person som vigt sitt yrkesliv åt havet och som kommer från en ö i det absoluta havsbandet.
Och dessutom är det fult, tillägger han, och gläds åt att fler och fler förstår, inser och agerar.

Med stöd av FN:s fjortonde klimatmål – Life below water – har arbetet med att stänga av de kranar som tillverkar onödiga produkter av plast och andra material som utgör fara för miljön. Utmed allt fler kuster i världen blir människor också bättre och bättre på att städa upp vad havet spottar ut. Global hållbarhet börjar nämligen lokalt, avslutar Martin Hassellöv.